Äntligen har jag en blogg, som jag kan skriva av mig på.. Just nu känner jag att jag bara har för mycket bekymmer, som egentligen är mitt eget fel, iallafall för det mesta.. Igår vart jag irriterad för små skitsaker, vilket egentligen var helt onödigt verkligen! Ångrar det så mycket nu i efterhand, men vad ska man göra liksom? Jag kan inte spola tillbaka tiden och få saker som är gjorda till att bli ogjorda, oavsett hur mycket jag än skulle vilja det ibland! 

Idag var jag uppe tidigt för att göra lite ärenden med min bästa syster, och självklart säger jag något till mamma som kanske var mindre bra.. Hon tar det så fel och jag blev så ledsen över det eftersom att hon bara står och trycker ner mig och skäller på mig så fort jag gör något fel. Det är så dumt utav henne tycker jag, för jag tar verkligen åt mig utav när någon skäller på mig sådär som hon verkligen gör ibland. När man liksom säger "okej, förlåt" eller ska förklara vad man egentligen menade med det man sa så ska hon alltid avbryta en och säga hur jävla dålig och sur man är hela tiden osv osv osv.. Jag förstår inte hur man kan kränka sina barn, på samma sätt som barn kan kränka sina föräldrar!

Jag försöker  verkligen se till att inte göra någon ledsen på grund av mig, men tyvärr så händer det och då tror folk att jag gör det med flit. Att jag inte har någon medkänsla över huvudtaget. Men det är så fel! Jag mår verkligen hur dåligt som helst om jag ser någon bli ledsen även fast det inte var mitt fel, eller om någon säger någonting och får det till att låta som det var jättefel, så tar jag verkligen åt mig och får dåligt samvete och går och grubblar hela dagarna om det. Det resulterar ju att jag har väldigt svårt för att fokusera på vissa saker numera, eftersom jag har så mycket tankar jämt och ständigt i huvudet. 

Allt jag vill just nu är att folk ska sluta skälla på mig och kränka mig och jag önskar verkligen ibland att jag inte var en sådan känslig person som jag faktiskt är! Om någon kollar surt på mig utan att faktiskt mena något så kan jag ta väldigt hårt utav det, och det är så himla jobbigt. Jag måste sluta ta åt mig så mycket utav vad folk säger även fast det är svårt. Ibland måste man vara lika stenhård som de är. 

Det är tur att jag har min syster iallafall, som lyssnar och finns där för mig.. Önskar verkligen ibland att hon kunde tycka lika bra om mig som jag faktiskt tycker om henne! Det finns många skäl till varför hon kanske ogillar mig på ett sätt, och det är ju för att jag har varit väldigt dum mot henne när jag varit mindre. Självklart ångrar jag det så sjukt mycket.. 

Om jag kunde gå tillbaks i tiden och få göra saker ogjorda, skulle det vara absolut en sak som jag skulle ändra på!

Ibland förstår jag inte ens hur folk orkar med mig eftersom att jag ändå kan vara väldigt otrevlig och snäsa åt folk. Jag försöker att jobba på det och göra något åt det, men ibland känns det som att det verkligen inte går. Jag kan bara inte hålla vissa saker inom mig ibland, och då händer det att jag bara vill bryta ihop totalt. Men eftersom att jag egentligen inte vill att folk ska få reda på hur jag egentligen mår så försöker jag verkligen med att istället inte säga någonting, för om jag skulle göra det så skulle jag bara bryta ihop.