Simply the best,

Better than ALL THE REST

Better than anyone,

anyone I've ever met.

Baby I would rather be dead, without you.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil,
saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så för det bara blev så,
vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann, hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va isär.
Önskar mitt hjärta, önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Försöker förklara, jag försöker berätta hur du lyfter mig,
får en tung man att lätta.
Försöker sätta ihop fast det inte riktigt går.
Värmen och kärleken läker mina sår.
Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står.
Känner du förstår vad jag genomgår.
Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar.
Du är speciell, för mig helt underbar.
Jag står kvar, to my insperation and my shining star.
To my insperation and my shining star.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig
♥

Before I let you go, give me just one more night to show you just how I feel.
I lost all my control, if it takes my whole damn life I'll make this up to you.
Kind of like the waves, that roll their whole life towards somewhere crashing it on the shore
That's blown in by the wind that carries the clouds to hide my wish on a fallen star

A different kind of pain, is someone there to hold you
is someone there to take you away from me.(x2)

I tried to let you go I wish I could turn back time and show you just how i feel
i needed you to know, if it takes my whole damn life i'll make this up to you

Kind of like the waves, that roll their whole life towards somewhere crashing it on the shore
That's blown in by the wind, that carries the clouds to hide my wish on a fallen star

A different kind of pain, is someone there to hold you
is someone there to take you away from me. (x2)

Before you let me go away
Before you let me go away
Before you let me go away
Before you let me go 

I needed you to know

A different kind of pain, is someone there to hold you
is someone there to take you away from me

A different kind of pain, is someone there to hold you
is someone there to take you away from me

A different kind of pain
A different kind of pain
It's a different kind of pain
It's a different kind of pain
Before you let me go
It's a different kind of pain
I needed you to know
It's a different kind of pain
It's a different kind of..

La mig i sängen, satte på musik och lyssnade genom hörlurarna. Så kom en deppig låt. Jag kom och tänka på P. Att veta att någon ska försvinna. Att man aldrig mer får se den. Det är HEMSKT. Att någon ska dö. Bara bröt ihop, kunde inte sluta gråta. 

Jag ångrar alla gånger jag varit sur. Jag ångrar alla gånger jag varit otacksam. Jag ångrar alla gånger du ställt upp och jag bara gjort fel. Jag ångrar alla gånger jag varit dum. Jag ångrar alla gånger då jag har gjort dig arg utan anledning.  Jag ångrar alla gånger jag har gjort något otrevligt för dig. Jag ångrar alla onödiga slitage. Ibland ångrar jag ens att jag lärde känna dig.

För om man inte lär känna nya människor eller djur, behöver man aldrig lämna de.. Men det är inte så jag vill leva. Jag vill ha hästar, hundar och människor runt omkring mig. Jag vill inte vara helt ensam.

Jag har verkligen nu fått lära mig att man alltid ska vara tacksam. Gör alltid det bästa av situationen. För får det ett olyckligt slut har du iallafall gjort vad du har kunnat. Jag behöver det här. För jag är inte alltid tacksam. Ibland riktigt otrevlig faktiskt. 

Trots allt detta är jag iallfall glad på flera sätt och vis att du en gång blivit en del i mitt liv. För jag har lärt mig saker utav dig och du har faktiskt gett mig självförtroende, och lycka. Men jag är så arg på mig själv att jag kunnat säga vissa saker.. Egoistiskt.

Trodde inte jag skulle ta så hårt på det här som jag faktiskt gör just nu. Dessa 2 veckor har bara skenat iväg och idag kom beskedet. Hur kunde jag säga att det kändes bra? Det var väl kanske en inbillning. För jag mår inte bra. Jag känner en klump i magen. Något tungt. En sorgsen klump. USCH.

Jag minns förra hösten så tydligt då jag fick lämna S. Men han flyttade bara. Som jag var och besökte i våras. Vi fick ett väldigt bra avslut. Av det lärde jag mig att vara tacksam. Alltid. Från början till start. Trodde jag.

Tydligen så var detta menat. Det var menat för att jag skulle lära mig det här. Någon behöver dö för att jag ska lära mig. Det är ju helt sjukt. Finns inget rätt i det egentligen. INGET. Blir surt för andra. Och det är mitt fel, även fast det inte var jag som orsakade skadan. Men ändå känner jag mig skyldig. Att bara ignorerat er.. 

Alla behöver någon.. Och precis just nu, NU, behöver jag någon.. Alla behöver någon. Alla behöver få höra snälla saker. Alla behöver en kram. Alla får krama mig.

Jag behöver få prata med dig&dig&dig.

Jag lägger mig ned, jag blundar, jag somnar, jag vaknar. Men fortfarande är det dig jag saknar..

Jag är rädd för att misslyckas.. Jag är rädd för att vissa saker. Det ligger i det där omedvetna. Det som man inte trodde om sig själv. Eller vet. 

Jag kan inte alltid stå upp. Jag kan inte alltid säga till. Jag vågar inte alltid. Man kan inte alltid våga. Ibland fegar man ur. Ibland är man en fegis. Man behöver inte vara helt orädd för allting. Men jag försöker iallafall. 

Man ska inte förvänta sig saker.. Man ska inte hoppas.. För blir det inte så, mår man jävligt dåligt. Jag ska aldrig mer förvänta mig något utav någon. Inte ens av mig själv. Det blir som det blir.

Vissa personer gör mig så omotiverad till livet ibland också. Folk som kommenterar, blir sura för minsta lilla, skriker osv. Det får mig till att känna mig jävligt dålig och mitt självförtroende sänks. Jag är känslig på det sättet.

Man får inte ut någonting utav det..

Jag känner mig ändå stark. Stark pyskiskt. Stark inuti mig själv. Jag har en bra självkänsla. Det är ändå kul att leva. TILLS någon förstör. Men den personen ska fan inte få trycka ned mig. Det är den som ska ned, ned, ned på marken.

Regn

Det är verkligen höstväder nu.. Vill bara ha vinter nu så man slipper dethär med att behöva gå med en en typ mittemellan-jacka eller vad man nu ska säga.. Går ju inte att börja ta fram vinterjackan nu, då fryser man ju ihjäl sedan. 

Idag ska jag iallafall gå klart hela dagen i skolan, sedan hem.. Slutar halv 4 så det blir en rätt så lång dag. När jag kommer hem ska jag göra klart allt plugg, och beroende på väder hade jag tänkt gå ut på en joggingtur med hunden. Känner att jag vill få lite mer muskler nu. 

Igår var jag ledig, men så kändes det inte direkt.. Gick och la mig vid 4-tiden och vaknade vid 06 för att gå ut med hunden vid halv 7.. Så mycket sömn fick jag inte direkt. Red även 3 hästar och höll igång hela dagen, och pluggade även lite. Kom i säng strax efter 22tiden och då var jag helt död! Hade tänkt gå och lägga mig så tidigt som möjligt idag eftersom jag inte direkt har några "måsten." Är hästledig idag och imorgon så motionera någon häst slipper jag iallafall idag! 

Skoldagen sög.. Blir SÅ trött på vissa människor. Det spelar ingen roll vad man gör. Folk är ju så stolta över sig själva. Aldrig fel på de. Man har så mycket man MÅSTE göra. Annars är man hora, fitta, kuksugare och jag vet inte allt vad man är. Vad är det för ord folk använder sig utav egentligen? Kuksugare är när man suger kuk. Inget jag gjort, inget jag gör. Hora är när man får betalt för att ha sex med folk, sälja sig själv, låta folk utnyttja ens kropp. Inget jag heller gör. Vet inte ens hur man säljer sig själv? Går man bara ut på gatan och bara "hej, vill du köpa mig?" Fitta är ett könsorgan. Ingen egenskap. Inget man gör. Utan det är en KROPPSDEL. Folk borde verkligen se över sitt ordval.

Jag hade inte någon som helst skyldighet att rita åt dig.. På en bildlektion. Går inte i skolan för din skull. Går för att jag ska göra mina uppgifter, inte för dina. Då kan du ju lika bra skita i att sätta dig på bussen mot skolan.. Skita i att komma dit. Om du tror att det är meningen att jag ska göra dina uppgifter. Om du tror det fungerar på det sättet. 

Tänker inte acceptera att folk slänger skit på mig längre, som jag tidigare har skrivit. No matter what. Doesnt matter. Om det är i en jobbig situation, då man måste stå inför en hel klass och redogöra.. Är inte rädd för det, ska inte vara det heller.

ÄR SÅ OTROLIGT TRÖTT PÅ DETTA GHETTOSTÄLLE NU. VILL FLYTTA, UT PÅ LANDET. IFRÅN ALLA VÄNNER, IFRÅN MIN FAMILJ. BARA BO MED NÅGON JAG ÄLSKAR. 

YES! Nu är det gjort!! Äntligen har man sagt det till en viss person, hur man faktiskt mår utav henne och hur hon faktiskt beter sig. Hon var tyst typ hela samtalet igenom och det kändes så jävla bra! Det kändes som hon faktiskt lyssnade även fast hon försökte argumentera emot och man såg på henne att hon blev väldigt nervös eftersom hon inte kunde stå stilla, tittade sig omkring och sa såhär korta "meh" "asså" osv. Det kändes så jävla bra att få säga det, att hon bara satt och lyssnade. Att jag kunde berätta att jag faktiskt har en blogg, där hon är en STOR del, en STOR ANLEDNING till att jag startade denna. Det var precis som hon blev chockad och inte förstod vad jag sa då.. Det är väl absolut inte kul att höra, speciellt inte om man inte vet hur man själv håller på. Men hur ska man annars säga det? Det är ingen rolig sak att höra, man kan inte säga det på ett kul sätt så man börjar skratta.

Allting började med en spydig mening. DET var droppen. Då kändes det som jag skulle explodera, vilket jag också sa. Där började jag med att berätta. Var arg, ledsen, irriterad, skakade på grund av alla känslor. Ord blandades vitt&brett.. Fanns inte riktigt något sammanhang. Jag var verkligen explotionsfärdig vilken sekund som helst. Hade kunnat gå fram och klappat till henne, dragit henne i håret.. SÅ arg var jag. Var riktigt jävla förbannad asså. Det var helt fel läge. Så fel som det kunnat bli. Men alla de tankarna var borta. Det ända som var i tankarna var; nu nu nu. NU!! Och jag är så jävla glad att jag tog mod till mig och faktiskt sa det! Om något kunnat gå åt helvete, så gör det det. Man kan inte alltid lyckas. Och jag är inte rädd för att misslyckas.

Det känns som en tung sten fallit av från mitt hjärta nu, som länge legat och skavt. Jag berättade ändå inte allt. Jag har väntat länge på detta. Men har inte riktigt vågat, vet egentligen inte varför. Vet inte vad jag egentligen varit rädd för. Jag ska ALDRIG MER acceptera att någon behandlar mig på detta sätt igen. Kommer ALDRIG acceptera att någon behandlar mig som skit igen. ALDRIG. Ska ta det med personen PÅ EN GÅNG. SÅ ÄR DET BARA. Det har jag lärt mig nu. Det behövdes.

Märkte på personen att hon försökte komma undan i samtalet. Men denna gång lyckades du inte!!!!!